Inga synonymer hittades.
(historiskt) den särskilt lagstadgade fred som i det medeltida Norden rådde vid tinget till skydd mot våld, hot eller andra störande handlingar under tingets gång för att säkerställa rättstryggheten, vars överträdelse kunde leda till stränga straff Att dra vapen under tinget sågs som ett allvarligt brott mot tingsfriden.
tingsfrid är ett substantiv i svenska språket och har 9 bokstäver.
Ordet är bildat från frid — utforska synonymer till grundordet:
Synonymer till “frid”Korsordshjälp: tingsfrid har 9 bokstäver. Prova vår korsordshjälp →
Utforska fler ord som börjar på “T”: Visa alla ord på T →
Orddata hämtas från Språkbanken SALDO och Svenska Wiktionary. Senast uppdaterad: 24 januari 2026.